När jag var liten var farmors mat det bästa jag
visste. Eftersom jag växte upp hos min mor och styvfar var svensk/finska rätter
det som alltid stod på matbordet, och de helger varannan vecka som
tillbringades hos pappa var enda gångerna man fick äta all den goda persiska
maten. Nog för att min far är stolt över de få rätter han lagar och det han
lagar lagar han bra, men det var hos farmor de stora kulinariska upplevelserna
skedde. Det är nog därför som persisk mat är så förknippat med alla dessa
barndomsminnen, för mig var det ju den goda maten jag inte fick varje dag utan
bara vid särskilda tillfällen. Jag ser nu på min lillasyster som bor hemma hos
föräldrarna och får äta den (enligt mig fantastiska) maten varje dag, att hon
föredrar sushi, köttbullar och allt som inte hör till vardagen där hemma, medan
jag knappt kan se på köttbullar och makaroner fortfarande 15 år efter att jag
flyttade hemifrån. Man vill alltid ha det man inte får, lockig vill ha rakt hår
(;-)), och samma sak gäller för mat.
Jag kan inte säga det tillräckligt ofta, om du aldrig
har ätit persisk mat så är det dags att börja nu! Persiska restauranger börjar
dyka upp som svampar, i alla fall i Stockholm, både i förorten och i city. Den
är smakrik men inte stark, det är vällagade grytor som puttrat länge där köttet
smälter i munnen och riset, åh riset! Uncle Bens släng dig i väggen, att koka
bra ris tar tid och är en ren konst.
Koofteh är det persiska namnet på köfte, kofta, eller
helt enkelt köttbullar. Hulu (uttalas hooloo) betyder persika och nu hoppar ni
väl alla till som känner mig för frukt i mat är ju faktiskt bland det värsta
jag vet, men lugn nu, det är inga persikor i den här rätten. Namnet kommer från
att köttbullarna ska vara stora som persikor och ingenting annat. Såsen är gjord
på mynta och är helt sjukt grym och det här mina vänner var bland mina absoluta favoriter när jag var liten. Bästa sättet att äta den här rätten är med
bröd som doppas i såsen och äts med köttbullarna och så lite rå lök vid sidan om förstås. Nu hade vi tänkt att äta
matvete till men efter ett samtal med faster tidigare idag blev jag tillsagd
att ABSOLUT inte äta något annat än bröd till. Brödsuget blir bara värre och
värre och är orsaken till de flesta snedsteg för vår del. Är det någon som har
bakat ett vitt GI-bröd typ baguette, pita? I så fall hojta till! I need it!
Idag fick det bli low-carb bröd från Daglivs, lite mörkare än vad jag var sugen
på men funkar absolut.
Koofteh hulu - persiska köttbullar i
myntasås
4 pers
köttbullarna
800 gr kalvfärs
1 gul lök
1 msk gurkmeja
1 msk peppar
1/2 tsk chilipulver
1 tsk salt
matolja
Såsen
2 gula lökar, hackade
4 vitlöksklyftor, hackade
1 burk torkad mynta
1 msk gurkmeja
1,5 msk tamarind
1 msk soja 2 msk bovetemjöl
kallt vatten
salt, peppar
Köttbullarna: Hacka löken till fint och blanda med
alla övriga ingredienser förutom matoljan. Rulla till bollar stora som små
persikor. Stek dem i matoljan så de får färg runtom. Lägg undan dem tills såsen
är klar.
Såsen: Stek lökarna tills de börjar få bra med färg men utan att brännas
vid. Ha i vitlöken och stek lite till. Ha därefter i myntan och stek lite till
men var försiktig, myntan får inte brännas. Häll i gurkmejan, tamarinden och
redning gjord på bovetemjöl som blandats ut i lite vatten. Låt puttra in innan
du fyller på med mer vatten. Smaka av med salt och peppar. Smaken du letar
efter är så varken myntan eller tamarinden tar över. Och så mycket svartpeppar.
Lägg i köttbullarna i såsen, sänk värmen, lägg på locket och låt puttra i en
halvtimme. Servera med bröd och rålök, kanske en liten sallad på kryddgrönt om du har det hemma - persilja, basilika, vårlök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar