Parisare!

Jag kommer inte ihåg första gången jag träffade den man som skulle komma att bli min älskade farfar, men för inte så länge sedan berättade han för mig om hur vårt första möte hade varit.  Jag var åtta år och det var min första dag ute på Ljusterö tillsammans med min mor och hennes nye man. Jag skulle bli presenterad för dennes föräldrar. Farfar berättar jag var blyg och höll mig bakom mamma under hela mötet. Vi lämnade sedan dem för att gå tillbaka till vår stuga. Väl där hade jag vänt på klacken och sprungit tillbaka, rusat in i deras kök och frågat: Får jag kalla er för farmor och farfar? Och på den vägen var det. Jag fick snickarbyxor och egna verktyg så att jag kunde hjälpa farfar i snickarboden, även om jag kanske mest sinkade hans arbete då jag bad honom att avsluta mina projekt, bl.a den båt som jag själv inte orkade tälja klart. Flera somrar tillbringade vi tillsammans ute på landet han och jag, när föräldrarna och farmor jobbade. Jag väcktes varje morgon av hans blockflöjtsspelande, inte för att han hade någon förkärlek för blockflöjt utan för att han var en sån där farfar som gjorde allt i sin makt för att alltid busa med mig. Skor och stövlar stoppade han alltid klossar i så att man inte kunde få på sig skorna. Ofta låg det någon kloss eller kanske en flasköppnare i huvudkudden så att man slog i huvudet när man stupade i säng efter en lång dag av lek och stoj.

Vi har sedan dessa somrar alltid skrattat åt att det som serverades under dessa veckor alltid var parisare eftersom det var det enda som min farfar kunde laga. Inget fancy, bara smörstekt bröd, en hamburgare och ett stekt ägg. Men å så gott det var! Nu i efterhand tänker jag att vi omöjligt kan ha ätit parisare till lunch och middag varje dag. Min fina farmor hade säkerligen lämnat lådor med hennes goda mat i kylen och frysen för farfar att värma men den enda maten jag minns är dessa parisare. Det var bara några få veckor sedan som jag och farfar sist skrattade åt dessa minnen. Det var bara några få veckor sedan han och jag satt och pratade om hur jag och E skulle rusta upp huset som farfar byggt och som vi nu har som vårt sommarhus. Han kände ju till var varenda regel satt i huset och var alltid ett bra bollplank inför våra renoveringsprojekt.

Nu finns han inte mer. Jag kommer aldrig höra honom berätta om busen vi gjorde när jag var liten. Jag kommer aldrig att kämpa med att få upp presentpappret mer för att han har tejpat varenda liten del av pappret så att det inte gick att riva upp paketen. Men vilka fina minnen jag har av denne man som alltid löste korsord och åt kolor ur sin skål och som kunde bygga precis vad som helst med sina bara händer. När vi nu äter en variant på parisare går mina tankar tillbaka till honom.

Parisare

4 pers

500 g köttfärs

1 ägg

1 tsk fransk senap

salt, peppar

 

4 stekta ägg

 

1/4 vitkålshuvud, rivet

2 dl prästost

salt, peppar

cayennepeppar

Blanda alla ingredienser för hamburgarna och stek i grillpanna. Koka den rivna vitkålen och blanda med osten. Ha i lite cayennepeppar. Och så salt och peppar. Servera med stekt ägg.